Så var det dags för att vikariera en dag som lärare på ett gymnasium i Göteborg i svenska A. Ämnet är intressant med tanke på att det skulle i dag bli genomgång av retorik - konsten att tala väl.

Det gick väl så där. Ungdomar kan ju inte rå för att de får en vikarie som ännu inte läst pedagogik, men däremot kan de rå för en tyken attityd: "hon är vikarie, hon vet ingenting." Jag upplyste vederbörande om att personen möjligen trodde hon/han var bättre än vad jag var.

Så var det ju detta med koncentrationen. Jag vet ju att elever på gymnasieskolan håller på att forma sin identitet, en vikarie är ett tacksam objekt att slå ner på. I det stora hela upplever jag att de flesta gör så gott de kan. Tids nog drabbas även ungdomarna av livets hårda verklighet och jag kan bara hoppas att övergången blir smärtfri.

Just de här klasserna var teoretiska program och de kommer med all säkerhet gå vidare från gymnasiet till universitetet. De kommer att bli jurister, samhällsvetare, läkare, poliser, företagsdirektörer, lärare, ingenjörer. De kommer att tjäna 30 000 kronor i månaden före skatt. De kommer att få ansvar. De är vår framtid. De blir en ny Zlatan Ibrahimovic, en ny Alexandra Pascalidou, en ny Navid Modiri.

Jag hoppas de aldrig kommer få uppleva en Backabrand, en tsunami, en hängning i Iran, en närstående döende i cancer, en bilolycka. För det är den krassa verklighet som vissa av oss lever i och försöker anpassa oss till.

Må gott och vi kanske syns fler gånger därute.