Ta exempelvis utförsäljningen av allmännyttans hyreslägenheter. Självklart vill många som nu råkar bo i dem göra ett ekonomiskt klipp. Men lika självklart försvårar man för unga och mindre penningstarka människor samt för dem som flyttar hit och med sin arbetskraft ska bidra till att placera Stockholm på världskartan att i framtiden få tag på en prisvärd hyreslägenhet. Eller ta den s.k. vårdvalsreformen som oblygt favoriserar oss i innerstaden på ytterstadens bekostnad. När det gäller de äldre är den omfattande privatiseringen av våra äldreboenden – utan analys och vare sig de f.n. fungerar bra eller inte - upprörande. Rent barnsligt är förslaget att som en liten eftersläng mot Annika Billström sälja Studentskrapan.

Majoritetsstyre är en av de politiska reformer som aktualiserades i Stockholm efter den radikala politiska utvecklingen under 1960- och 70-talen. Jag var själv med om att argumentera för att valutgången måste få ett tydligare genomslag när det gäller regeringsutövandet i Stadshuset. Men det förutsätter naturligtvis en allmän politisk mognad och att nyttan för stadens invånare sätts före partiprogram.

Frågan är om majoritetsstyret verkligen har lett till en bättre politisk hantering. Under senare mandatperioder vill jag snarare hävda att blocken allt mer har grävt ner sig i politiska skyttegravar, där demagogin allt för ofta tenderar att tränga undan möjligheten till verklig dialog om olika alternativ. Jag menar att maktutövning alltid måste föregås av en ärlig avlyssning av olika opinioner och en granskning av konsekvenserna av de förslag som förs fram. Det är naturligtvis särskilt viktigt när det gäller oåterkalleliga beslut i kontroversiella frågor där opinionsläget bland befolkningen kanske är så oklar som runt 50-50 procent.
Rolf L.