Det minsta man kan säga!

Kl 5 gick jag upp och väckte min dotter. Hon hade inte sovit mycket, kanske 2 timmar. Ska man ta studenten ska man. Vi äter frukost, dricker kaffe, gör oss i ordning. Kl 8 cirka går hon och pojkvännen i väg. Han ska skjutsa henne till Hammarkullen och champagnefrukost.

Jag blir ensam kvar, duschar, rakar mig, gör i ordning festkläder, klär mig, skaffar Comviq Kompis. Vi sticker i väg till Brunnsbo för att lämna bilnycklar till dotterns kompis som ska skjutsa henne senare. Så åker vi till centralstationen och hämtar min syster från Uppsala. Hon har inte ätit sedan 5.30 på morgonen. Klockan är 12.17. Vi går på iranska restaurangen Shiraz vid Kungsgatan. Vi äter och kommer i väg.

Phuu!!! Kl 14.05 är vi framme vid Angeredsgymnasiet. Studenterna är på väg att springa ut på podiet och bland folk. Vi kom fram precis i tid. Min dotters tre väninnor, hennes kusin, hennes farbror, hennes pappa, min pappa, hans fru, rätt vad det promenerar Glenn Hysén förbi, min dotter gråter av lycka, hon och skolkompisarna flockas vid flakbilen som är fullknökad, vi sticker till Härlanda för en fikapaus.

Kl 17 är vi framme vid Pars konditori, vid Kortedala Torg. Min dotters farbror driver konditoriet. Vi bänkar oss vid ett bord, äter smörgåstårta och tårta, kaffe, vitt vin, Ramlösa. Klockan blir 20. Vi börjar troppa av. Dottern med kompisar följer efter, ska till hennes pappas lägenhet vid Västra Nordstan, ha förfest, och festa hela natten och i morgon fredag är det ännu en mottagning hos en annan som tar studenten.

Min dotter fyllde 20 i måndags. I dag tog hon studenten. 12 år i skolan är över. Nu är hon fri. Frågan är vad hon ska göra nu. Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Kanske blir hon reseledare, författare, journalist. Nu är emellertid skolan slut och hon kan jobba i sin farbrors konditori eller i hennes pappas konditori. Frågan är öppen vilket liv som väntar henne.

Ett nytt kapitel har börjat. Hennes liv börjar. "Å den ljusnande framtid är vår" - och varför inte?