Avsky mot antisemitism och kritik av Israel omöjliga att förena? Drevet mot Ilmar Reepalu har nu fått sådan proportioner att det är uppenbart att de borgerliga tidningarna helt utanför all rimlighet försöker ge sken av att S-Malmö leds av en antisemit och judeföraktare. Ilmar Reepalu har bara ”gjort sig skyldig” till en sak, nämligen att uttala sig mot rasism och antisemitism och samtidigt lämna helt legitim kritik av staten Israel och dess politik. Jag säger legitim eftersom väl många av oss – även de flesta borgerliga tidningar – med anledning av 22-dagarskriget som inleddes tredje dag jul 2008 kände oss synnerligen kritiska till detta. Även om man åberopar nödvärnsrätt så finns ju vissa rimliga krav på proportioner och humanism. I vart fall så är det märkligt att denna dubbla andemening angripits som intolerabel. Jag har funnit anledning att skicka följande insändare till Skånska dagbladet:
Fullföljer Skånskan sin uppgift att förmedla saklig information? Den 27 januari publicerade Skånskan ett reportage med Ilmar Repalu utfört av journalisten Andreas Lovén. Som rubrik valde tidningen Reepalu: Israel har skapat en "varböld". Trots att svaret på den framställda frågan klart ger besked om att "varbölden" består i det "totalt oproportionerligt våldet" under Gazakonflikten. Och detta trots att svaret även innehåller "Men här i Malmö ska vi inte ha motsättningar på grund av övergrepp i en annan del av världen". Flera av Reepalus svar andas också på olika sätt "Varje form av hot och förtryck riktat mot en enskild etnisk grupp är totalt oacceptabelt.".
Oenighet om intervjuns innehåll För säkerhets skull går journalisten ut med enartikel i konkurrenten Sydsvenskan som publiceras den 2 februari, varav framgick den inte helt oväsentliga omständigheten att det tydligen uppkom en oenighet mellan Reepalu och Lovén om vad intervjun skulle innehålla. Denna oenighet resulterade t.o.m. i att intervjun avbröts i förtid. Att det i denna atmosfär uppstått en angelägenhet för Lovén att komma åt Reepalu är helt uppenbart, vilket bl.a. lett till att uttrycket ”varböld” togs in i rubriken befriat från sitt sammanhang. Därför är det snarare en underdrift att tala om att tidningen piskat stämningen och helt orättvist fått Reepalu att beskyllas för antisemitism och förakt för judar.
Kanske inte "felcitat" men ändå vantolkning I sin artikel skriver Lowén att Reepalu "inte blev felciterad" och åberopar en inspelning som täcker in replikerna i den ursprungliga intervjun. Men stuvar man om i en intervju och skär bort sammanhang så kan ju andemeningen i vad intervjuobjektet vill säga helt förändras. Och det är helt uppenbart att så skett i vart fall i intervjuartikelns inledning. Och inte ens Lowén vill väl ens påstå att Reepalu är antisemit eller har fördomar mot judar? Ändå har hans artikel frambragt det intrycket hos en hel hord av skribenter på nätet, se exempelvis Newsmill och 150 noteringar på knuff... även en rad andra borgerliga tidningar landet runt har följt i Skånskans kölvatten.
Ville ge Reepalu ett tjyvnyp Reepalu har sedan förtydligat sig i en artikel i Sydsvenskan den 30 januari och i Skånskan den 2 februari. Skånskan har trots påpekande för redaktionen inte låtit ta in Repalus svar i nätupplagan. Man kan fundera över varför? Man kan också undra om tidningen därmed lever upp till sin mediala uppgift att sprida saklig information? Eller är man som borgerlig tidning ute efter att ge det socialdemokratiska kommunalrådet ett tjyvnyp?
Israel och Palestina frågan är väldigt infekterad. Problemet är dock inte israelerna och palestinierna. Utan det är vi, du, jag och resterande delen av världen. Istället för att sätta upp en handlingskraftig ”fredsbevakande styrka” mitt mellan dessa båda stater så tar vi ställning för en av parterna.
Ställningstagande är omöjligt att göra för oss. Vilka har rätt till landet står i tät förbindelse till när på historian man utgår ifrån? Den arabiska befolkningen som bodde där innan judarna kom och tog över? Eller judarna som blev fördrivna av romarna? Eller araberna som bodde där innan staten israel uppstod? Det är omöjligt att säga vem som har rätten till landet.
Vad vi däremot kan göra är att INTE ta ställningstagande till vem som rättmäkligen äger landet. Utan vi bör fokusera tankarna på att sätta upp en neutral arme mellan dem. Därefter återställa gränserna till de ursprungliga. Sedan ”straffa” den sida som inte kan hålla sig på mattan. Det enda problemet är att alla redan har tagit ställning. Därför kan man inte gå emellan. Omvärlden är allt för splittrad i frågan.
Detta är den enda lösning jag kan komma på i frågan. Har du någon annan lösning eller tankar kring detta? Jag får be om ursäkt att kommentaren inte till fullo handlar om ditt inlägg. Tycker dock att det är intressant att diskutera ämnet.
Mvh Mahamed
Bo Widegren: Tack Mahamed för din kommentar. Historien visar nog att ingen egentligen har bättre rätt till landet som sådant. Långt tillbaka förekom både arabiska och judiska stammar i denna region som var mycket av öken. Det var ju också därför en bit av regionen valdes för den nya judiska staten. Men du har rätt detta föder ingen lösning, särskilt som Israel inte tillerkänner Palestinier som är medborgare samma rättigheter. I stort har jag emellertid fortfarande förhoppningar på att det finns en resonemangslösning och åberopar den blodiga Irlandskonflikten.
Kommentar av Gabriel Levy - 5 februari 08:03, 2010
Idag är alla internationella rättsinstanser, där ibland FN, eniga om att Israel ockuperar palestinsk mark.
Att gå tillbaks till flummig historia om vem som kan ha bott där för 2000 år sen är irrelevant. Det relevanta är att ursprungsbefolkningen, vars förfäder varit kristna, judar och muslimer, drevs bort av kolonisatörer från utlandet. Och det ständigt kommer nya kolonisatörer som fortsätter fördrivningarna genom att bygga bosättningar.
Enda sättet att få fred är att erkänna att det handlar om palestinsk mark, att byggandet av bosättningar måste stoppas och att ockupationen måste avbrytas för att fred ska bli möjligt.
Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!
Kommentar av 
