På #svpol på Twitter syns uppgifter om att Annie Lööf är kandidat till ordförandeposten för Centerpartiet efter Maud Olofsson. Hon är tydligen 28 år och från Värnamo och hennes pappa är kommunstyrelsens ordförande i Värnamo. Hon ligger visst till höger i partiet och förordar småföretagarna.
På söndag kommer tv-programmet Fotbollens sista proletärer på SVT2 kl 20.00. Det handlar om IFK Göteborg och hur det gick för dem efter att de vunnit UEFA-cupen över Hamburg Sports Verein (SV) 1982. De var elektriker och allt vad de var och det är det epitetet proletärer anspelar på.
Just nu läser jag en bok om systrarna Mitford, de var sex systrar och en bror och avlägset släkt med familjen Churchill. I dag skulle jag börjat kursen i statsvetenskap på Högskolan i Gävle, om det inte hade varit för att jag är med i jobb- och utvecklingsgarantin och då går du miste om aktivitetsstödet om du studerar akademisk kurs.
En av körmedlemmarna har bokat upp sig på annan händelse än vårt träningsläger på Gullholmen och hon är ganska duktig och det kommer att bli trist att hon inte följer med. Jag vet av erfarenhet att det är lätt boka upp sig på dubbla ställen så jag förstår fullständigt hennes predikament.
Nu är det fredag och det är helg och jag ska nog inte gå och träna på Itrim. Kanske ska jag skriva en bok. Det börjar närma sig bok- och biblioteksmässa i Göteborg och då är det lätt bli påverkad av böcker överhuvudtaget - i alla fall jag.
Trevlig helg!
2011-09-02, 15:10 Permalink
Andra bloggar om: Svensk politik
Hej!
Jag undrar bara om det ingår i Socialdemokratisk politik att sitta som en översittare och bestämma över vem era vuxna barn ska få ha en relation med och förstöra äkta kärlek?? Jag har fram till 2011-08-17 haft en underbar relation med (den vuxna) dottern till den Socialdemokratiska kommunpolitikern Eva Magnusson i Partille. http://www.partille.se/sv/Snabblankar/Webbhuvud/Kontakt/Mediakontakter/Kultur--och-fritidsnamnden/Eva-Magnusson/ Onsdagen den 17:e augusti ringer min fästmö vid 6-tiden och berättar att hon älskar mig jättemycket och längtar efter att träffas. Vi pratar med varandra en stund, avslutar samtalet och jag somnar om. Mindre än en timme senare ringer hon igen och ger beskedet jag har oroat mig över att få under hela tiden vi har varit ihop. Hon berättar att hon är ledsen över att göra mig besviken men att hon under en promenad med hundarna har tänkt och kommit fram till att hon vill göra slut. Som anledning nämner hon att hon inte längre orkar med att tvingas slitas mellan att träffa mig och sina anhöriga på grund av att hennes föräldrar (i synnerhet morsan) vägrade att acceptera mig. Hela min tillvaro rasar samman! Jag har förlorat den vackraste och underbaraste kvinnan jag har träffat i hela mitt liv! Hon anklagar mig även för att ha svikit och sårat henne när har ringt och berättat att jag har känt mig värdelös m.m på grund av gräl hemma om ekonomin. När jag har oroat mig över att vår relation skulle ta slut på grund av att hennes överbeskyddande föräldrar vägrade acceptera mig har hon sagt att hon "de aldrig kommer att lyckas med att förstöra vår relation". Ett löfte hon svek när hon gjorde slut! Mitt ex:s morsa är Socialdemokratisk kommunpolitiker i Partille och har under tiden vi har varit ihop verkligen ansträngt sig för att visa vad hon (och sannolikt övriga politiker i Socialdemokraterna) har för värderingar och beteende! Ända sedan vi träffades den 30:e april 2010 har mitt ex:s föräldrar, i synnerhet morsan, dömt ut mig som olämplig som partner till sin vuxna dotter och försökt hindra oss från att träffas. Redan på vår första dejt förbjöd hennes morsa henne att följa med mig hem (jag hade dukat upp mat hemma för att överraska henne) och bestämde att hon skulle vara hemma en viss tid! Sommaren 2010 var mitt ex och hennes anhöriga på hundutställning i Borås. Jag befann mig i Borås samtidigt i ett annat ärende och hade gärna velat komma dit och titta och träffa min flickvän men tvingades avstå. Anledning? Mitt ex bad mig att inte komma dit eftersom hon var orolig för att det skuile bli gräl på grund av att hennes morsa hade slagit i henne att hon "inte kunde koncentrera sig på hundarna om jag kom dit". Så jag tvingades avstå. Den här sommaren har vi knappt fått någon möjlighet att träffas alls när hon har varit hemma, oftast på grund av att hennes föräldrar har planerat in aktiviteter och förbjudit mig att hänga med. Midsommaren tvingades vi fira var för sig efter att hennes morsa förbjudit mig att följa med ut till deras sommarställe och hotat sin vuxna dotter med att ställa in midsommarfirandet om jag följde med! Att inte kunna fira midsommar tillsammans var skitjobbigt! Jag har funnits till för min flickvän/fästmö i princip DYGNET RUNT ända sedan vi blev ihop och lagt ner hela min själ, tid och pengar för att visa hur mycket jag älskade henne och få henne att känna sig älskad och värdefull! Hon fick ringa mig när helst hon ville dygnet runt. Jag stannade till och med uppe extra sent vissa nätter enbart för att ladda telefonen så att batteriet inte skulle ta slut i händelse av att hon ringde mig och behövde prata och för att hon inte skulle bli orolig om hon ringde och inte fick tag på mig. Vid ett tillfälle när vi var i hennes lägenhet drabbades hon av ett astmaanfall och fick svårt att andas. Jag fanns med henne i lägenheten och gjorde vad jag kunde för att lugna henne tills ambulansen kom. När ambulansen kom följde jag med henne till sjukhuset och satt med henne där, höll henne i handen och pratade med henne för att hon skulle känna sig lugn och trygg. Fick jag någon uppskattning av hennes föräldrar för att jag fanns till för min fästmö och följde med henne till sjukhuset?? ICKE!! Istället fortsatte morsan att döma ut mig som olämplig som partner för sin vuxna dotter! Själv prioriterade hon vid ett tillfälle att gå på en fånig handbollsmatch istället för att åka ner och träffa sin dotter på en anhörigträff! (KOM IHÅG detta ni som har en tanke på att rösta på Sossarna i nästa val - deras politiker prioriterar bevisligen sina egna intressen framför sina egna barn!) Mitt ex:s morsa har även under tiden jag har varit ihop med min fästmö suttit på nätet och snokat om mitt funktionshinder och utifrån det hon har läst klassat mig som i det närmaste socialt inkompetent trots att hon knappt känner mig! Det har inte spelat någon roll hur mycket jag har ansträngt mig för att ge ett gott intryck och visa att jag kan umgås socialt! Sossepolitikerns fördomar om funktionshindrade har vägt tyngre! Efter att det tog slut har livet känts meningslöst. Jag har inte kunnat sova i sängen på grund av saknaden av närheten jag upplevde med min fästmö. Istället har jag legat uppe hela nätterna och glott på tv eller suttit framför datorn: Arbetet i mitt företag har legat still på grund av att jag inte har orkat eller känt någon lust att arbeta. All energi har gått åt till att sörja förlusten av min fästmö. Igår flyttade min fästmö hem från boendet hon har varit på. Ända sedan vi blev ihop såg jag fram emot att hon skulle få flytta hem så att vi skulle kunna träffas när som helst! Nu efter att det tog slut önskar jag att vi bodde i varsin ände av landet! Det känns som allt jobb jag har lagt ner på att finnas till för henne och stötta henne har varit bortkastat! Efter den här relationen är det tveksamt om jag någonsin mer kommer att våga ge mig in i en relation igen. Jag kommer alltid att undra om kvinnan är ärlig när hon berättar att hon älskar mig och oroa mig för att hon en dag helt oväntat ska göra slut! Något hjärta att placera en kvinna i har jag inte längre sedan mitt ex slet ut det, sparkade, trampade och spottade på det för att sedan köra det genom en flismaskin och spola ner resterna av det i toaletten - där jag nu hör hemma! De senaste veckorna har jag legat och sörjt förlusten av min fästmö och anklagat mig själv för att det tog slut! En tröst är att jag slipper oroa mig för att tvingas dras med mitt ex:s översittare till morsa som svärmor i framtiden och att det tog slut innan vi bildade familj! Uppriktigt sagt tycker jag rejält synd om mitt ex som tvingas leva med föräldrar som inte respekterar hennes rätt att bestämma själv vem hon vill ha en relation med! Min mor tycker att jag har varit beundransvärd som har stått ut med hennes föräldrar med förhoppningen om att de skulle acceptera mig bara de fick tid! Hade jag träffat mitt ex idag och fått veta att hennes föräldrar försökte styra över hennes liv och vem hon ska få ha en relation med hade jag dumpat henne redan innan första träffen vilket jag kommer att göra i fortsättningen! Detta är något jag hoppas att jag aldrig mer behöver uppleva igen! "Tack" Socialdemokraterna för att en av era kommunpolitiker i Partille sabbade min relation med en av de vackraste, varmaste, goaste och underbaste kvinnorna jag har haft förmånen att träffa i mitt liv! Hoppas att ni inom Socialdemokraterna är stolta över vad er politiker Eva Magnusson har åstadkommit genom sina fördomar om funktionshindrade och överbeskyddande av sin vuxna dotter! Ingår detta i Socialdemokraternas familjepolitik - att föräldrarna ska sitta och styra över vem deras vuxna barn ska få ha en relation med och rätt att lägga sig i och förstöra relationer som bygger på äkta kärlek?? ERA VÄLJARE KOMMER ATT INFORMERAS OM DETTA INFÖR NÄSTA VAL!! RÄKNA MED DET!! Katarina Bredberg: Hej, Enligt din referensram har du tydligen upplevt Eva Magnusson på ett sätt som ger mig anledning att tro att du generaliserar och drar alla socialdemokrater över en kam. Hur hon har agerat i den här situationen du ger uttryck för, som du upplevt, verkar för mig – på ett ytligt plan, alls inte djuplodande - som orättvist och fjärran från den socialdemokrati jag bekänner mig till. För mig är socialdemokratin dess principer rättvisa, jämlikhet och solidaritet. Rättvisa, jämlikhet och solidaritet rimmar illa med översitteri och att bestämma över vuxna barn. I min värld är det så. Samtidigt är det så att jag är en och hon är en annan socialdemokrat, med våra olika erfarenheter och referensramar. Du har upplevt Eva Magnusson på ett sätt. Hon har upplevt dig på sitt sätt. Jag känner henne inte, jag kan inte avgöra om det du säger stämmer med verkligheten. Det är inte min kompetens, rätt kompetens skulle vara en psykolog. Under alla omständigheter så var snäll generalisera inte, jag har arbetat med funktionshindrade personer, jag har respekt, ödmjukhet och människovärde som nyckelsymboler, när du använder stora bokstäver och utropstecken upplever jag det som föga ödmjukt, nästan hotfullt, vill du nå resultat med det här inlägget så kan jag rekommendera, även om det är dyrt, psykologkontakt. Jag behövde psykologkontakt för att jag förlorade min mamma (lungfibros) som blev 65 år gammal.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |