http://www.socialdemokraterna.se/Media/nyheter/Hakan-Juholt-besoker-Goteborg-1/

När Håkan Juholt kom in i Draken välkomnades han av rungande applåder. Det var inte utan att tårar kom fram av den känslostorm han väckte. Det tal han sen höll var inledningsvis en förklaring till oss om gångna veckans händelser. Det gick inte att missta sig på hans engagemang, hans uppriktighet.

Hans tal var verkligen gripande. Han har talets gåva. Han är fotograf, han är grafiker. Han tillhör den äldsta fackföreningen i Sverige.

Det var ett fint möte, han är min partiledare, det är 1 000 dagar kvar till valet, 2013 kommer socialdemokratiska kongressen hållas i Göteborg, att vara politiker för ett parti, oavsett om du är toppolitiker eller fritidspolitiker, innebär engagemang för det du själv tycker är orättvist, en gemenskap, en känsla av att vara behövd.

Media är den tredje statsmakten. De har en uppgift, de har ett ansvar. I vår samtid har massmedia fått en roll som inte liknar den roll den hade under 1970-och 1980-talen. När prins Bertil - motorprinsen - bad journalisterna om att inte skriva om hans relation till Lillian Craig, då gick journalisterna honom till mötes. Tidningsdrev verkar mer och mer bli ett fenomen som breder ut sig. Samtidigt ska politiker bli granskade.

Det samhälle vi har i dag är inte likt något annat. I det svenska samhället finns:

1) Skolan

2) Försäkringskassan

3) Ensamheten

4) Drogerna

5) Skatteverket

6) Våldet

7) Integriteten

8) Hemlösheten

9) Rättssäkerheten

10) Psykisk sjukdom

11) Migrationsverket

12) Skuldfällan

13) Äldreomsorgen

Alla dessa punkter finns och det finns brister och det finns förtjänster. Har vi det samhälle vi vill ha? I alla fall jag är inte nöjd med det samhälle vi har och det är det politiken är till för: att vi skall komma till rätta med orättvisorna. Samtidigt så är de partierna som finns, var och en av dem, likalydande med ditt favoritlag i fotboll, ishockey, handboll, volleyboll. Du överger inte ditt favoritlag, oavsett hur det går för dem.

I filmen Fotbollens sista proletärer skildras IFK Göteborg och speciellt 1982 när de vinner UEFA-cupen mot Hamburg Sports Verein. IFK Göteborg anno 1982 är ett fotbollslag där solidariteten och medkänslan finns. När de kom ut och spelade fotboll så var de kockar, fritidsledare, rörmokare. Dan Corneliusson fick pendla 2 ½ timme enskild väg (!) när han skulle till träningen. I laget fanns känslan av att vara ett parti, att vara socialdemokrater. Den känslan fanns under 1980-talet. Hur känslan är i dag undrar jag faktiskt.

IFK Göteborg är ett bra lag som fick - och får - mig att vara stolt. Jag hejar på GAIS men att IFK Göteborg har många supportrar förstår jag.

Du överger inte ditt favoritlag när det går dåligt för dem. När du är med i ett parti så är du med i matchen, du sitter inte på läktaren, vad var och en gillar är upp till dem. Orättvisor finns men de är till för att besegras.