Vardag och ändå inte. Jag märker att det är väldigt lätt att snöa in på datorgöromål och plötsligt har tiden gått. Jag befinner mig i en arbetssökandes vardag och tack vare partiet finns det sysselsättning så att jag kommer ut. Just nu är det argumentationstrimningstider, tre träffar ska vi ha och träffarna kan vara i olika områden i Göteborg: ÖrgryteHärlanda, Lundby, Angered eller AFH (Askim Frölunda Högsbo). För ÖrgryteHärlanda är det träff i kväll och då kan jag inte vara med (min stadsdel) för jag har tackat ja till dörrknackning i kväll hos Lundbykretsen. Dörrknackning ja. Det är till för partiföreträdarna i distriktet och fotfolket, dvs jag och partikamraterna i Göteborgsområdet. Då uppmärksammar vi folket på Europaparlamentsvalet till exempel. Härnäst är det Europaparlamentsvalet den 25 maj och förtidsröstningen gäller från och med den 7 maj. Valnämndens kansli finns i Västra Nordstan och jag har varit för sent ute att anmäla mig till vara valförrättare i förtidsröstningen. Den 25 maj kan jag inte vara med för då fyller dottern år. Inte förrän 14 september kan jag vara aktuell. Dörrknackning i kväll med andra ord. I morgon ska jag träffa arbetsförmedlaren för första gången. Jag ska också träffa en möjlig blivande jobbcoach på Startkraft. Det kanske går att ordna henne men det beror på vad min före detta chef på Socialdemokraterna i Göteborg lyckas ordna. Startkraft är till för jobbsökande som blivit uppsagda på grund av arbetsbrist. Den 28 februari var min sista arbetsdag hos Socialdemokraterna i Göteborg (arbetsbrist). Sen i morgon kväll är det Toleransprojektet och Christer Mattsson. Det är andra träffen av totalt två. Vardag och ändå inte. Det rullar på. Jobbsökningen går trögt. Jag lämnar CV. Jag skickar ansökningar till utannonsserade jobb. Jag skickar intresseanmälningar. Tre fackföreningar i Göteborgs- och Alingsåsområdet som har fått 210 ansökningar, 137 eller 34 ansökningar och en som inte ännu svarat. Pensionsavgångar verkar tydligen vara aktuella och det är väl det som vi arbetssökande ska hoppas på. 40-talisterna är 1,3 miljoner och vissa jobbar kvar, frågan är hur många de är som jobbar kvar. De kanske har upptäckt att det inte blev så fett med pension och de är så illa tvungna. De som pensioneras (eller inte) från 2015 till 2025 är tydligen 1,6 miljoner. Hur många av dessa 2,9 miljoner personer som dels är 40-talister och dels uppnår 67 årsstrecket jobbar kvar? Den stora frågan. I Vårgårda behöver de tydligen 100 personer att anställa. Frågan är vilken yrkesgrupp. FAS 3 eller Sysselsättningsfasen som det tydligen heter numera borde ersättas av utökade lönebidragsanställningar eller beredskapsarbete. Arbetsmarknaden behöver mer arbetskraft, det blir mer skattepengar till de blivande pensionärerna. Det är mycket som är fel i det svenska samhället. Viktigt då är att gå och rösta. För det är skillnad på blåa eller röda partister.
2014-03-18, 12:05 Permalink
Andra bloggar om: Politik Socialdemokraterna
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |