Det är ofrånkomligt att vi mer än tidigare betraktar moderaternas politik som huvudförslag inom borgerligheten. Moderaternas motionsyrkanden ser i stort ut som i höstas. Reinfeldts tal om att lyssna till människorna och anpassa politiken därefter har inte satt några som helst spår. Moderata viceordföranden Kristina Axén Olin hade helt rätt när hon nyligen sa att det bara var retoriken som moderaterna förändrat - inte politiken. Försämringarna för sjuka, arbetslösa och föräldralediga ligger fast:

• Sänkt ersättningsnivå till under 65 procent i sjukförsäkring och a-kassa
• Ytterligare karensdag
• Sänkt ersättning förtidspensionärer till 60 procent
• Sänkt ersättning i föräldraförsäkringen till 75 procent
• Försämrade beräkningsgrunder för sjukpenning, a-kassa, föräldraförsäkring

Löftet om att undanta de svårast sjuka från moderata nedskärningar infrias inte nu heller. Det är Per Westerbergs besked om att cancersjuka mår bra av att arbeta som gäller!

De mindre borgerliga partierna har börjat anpassa sin skattepolitik till moderaternas. Stora skattesänkningar utlovas, speciellt till dem som tjänar mest. Märkligt nog vill moderaterna, delvis med instämmande från de andra borgerliga partierna, införa två skatteskalor. Högre skatter ska tas ut från förtidspensionärer, sjuka, arbetslösa och föräldralediga jämfört med dem som har löneinkomster. Det blir nämligen effekten av att införa det moderaterna kallar arbetsavdrag.

Detta ingår i en cynisk moderat spel där de som har arbete ställs mot andra grupper i samhället.

Det finns nu också anledning att uppmärksamma att skattesänkningar ska betalas, inte bara med sänkningar av ersättningar från de olika formerna av socialförsäkringar, utan också genom att vältra över kostnader på fordonsförsäkringarna. En annan och växande del ska finansieras genom att dra ned på biståndet till fattiga delar av världen. I år och nästa år vill moderaterna minska biståndet mer än tio gånger så mycket som samlades in i Sverige efter flodvågskatastrofen.