Jonas Hassem Khemiris öppna brev till Beatrice Ask är det mest gripande jag läst på åratal. Hans beskrivning av hur vardagsrasismen och diskrimineringen drabbar honom med orientaliskt utseende och dito namn går genom märg och ben och borde läsas av alla. Att vår justitieminister inte klarar av att själv bemöta honom utan skickar fram statssekreteraren Jasenko Selimovic - själv invandrare - för att svara tyder på att brevet träffat mitt i prick.

"Som man är klädd blir man hädd" heter ett gammalt talesätt. För en del år sedan när min kassa var skral åkte jag omkring i en gammal Volvo 142 med rostfläckar. Jag var arbetslös och drog mig fram som nasare. Vid upprepade tillfällen blev jag stoppad av polisen för att visa mitt körkort. Jag brukade även få blåsa ballong för att få kollat om jag hade druckit. När jag så småningom kom på grön kvist bytte jag till en ny Mitsubishi som blänkte i solskenet. Polisens kontroller försvann som genom ett trollslag. Finns det möjligen något samband med bilens skick och att jag transporterade kartonger i baksätet med mina varor? Åratal efteråt när jag slutat med min direktförsäljning fick jag veta av en bekant att någon ringt henne och frågat om den här personen som gick runt på gatan och knackade dörr var en farlig människa. Då ser jag ändå klart västeuropeisk ut.

Denna bevisligen lindriga och roande form av diskriminering som polisen utsatte mig för kan jag leva med liksom misstanken att en nasare i dagens Sverige är en så udda företeelse att den måste vara farlig. Det inträffade säger dock en del om hur snäv toleransen är i vårt samhälle mot det avvikande.

Givetvis är det som Jonas utsatts - och utsätts för - långt mera förödmjukande och djupgående. Den visar dock - liksom mina egna erfarenheter - på hur i grunden ytterligt primitiv all diskriminering är. Detta oavsett om den är rasisitisk eller har andra förtecken.

Och så kommer då statssekreterare Selomovic med sin överslätande kommentar till "min vän Jonas". Vad han vill ha sagt med sitt något svårbegripliga svar är att det inte är så illa ment med diskrimineringen i Sverige, det bara råkar bli så. För den som i likhet med Jonas utsatts för den gång på gång är det ren personförföljelse som helt klart sätter sig på självkänslan och får den utsatte att känna sig som en andra klassens medborgare.

Eftersom min fru kommer från Ryssland händer det av och till att jag besöker detta land. De enda gånger jag hittills avkrävts legitimation är vid in- och utresa när man visar upp pass och visering. Jag har varit där 9 ggr vid det här laget. Då vill jag nämna att jag två gånger filmat olämpliga objekt. Ena gången var när jag tog närbilder av Ljubljanka, KGB:s och numera ryska säkerhetstjänstens högkvarter i centrala Moskva. En beväpnad vakt förklarade för mig att det var förbjudet att stå så nära och ta bilder. Andra gången filmade jag marknadsstånd inne på ett marknadsområde vilket inte uppskattades. Jag blev förhörd i en lagerlokal på området. Men ingen gång avkrävdes jag leg. Man har inte ens beslagtagit filmen. Däremot är den ryska polisen strängt sysselsatt med att i Moskvas tunnelbana och annorstädes ständigt utföra ID-kontroller av människor med kaukasiska och centralasiatiska utseenden. Själv ser jag som sagt klart västlig ut vilket förklarar skillnaden i behandling.

Diskrimineringen av människor tar sig mångahanda uttryck. Häromkvällen såg jag på Kunskapskanalen ett program där en färgad professor från USA berättade hur icke-vita (dit räknas även s k latinos) diskriminerasi banker när de ska låna pengar. Om lån överhuvud taget beviljas blir det oavsett sökandens inkomst till högre räntor än för vita och dessutom måste en icke-vit ha högre inkomster än en vit för att komma ifråga som låntagare. Diskrimineringen tar sig även uttryck i vilka som accepteras som husköpare i vissa områden där hudfärg och etnicitet avgör vilka som släpps in osv osv. Alltså - diskrimineringen har inte upphört bara för att Obama blev president.

Det som sker i utlandet ursäktar sannerligen inte hur vi bär oss åt här hemma. Psykiskt sjuka accepteras inte som hyresgäster i vissa kommunala bostadsbolag eftersom de anses olämpliga och/eller farliga oaktat belägg saknas. Detta har jag vid mer än ett tillfälle erfarit när jag företrätt människor som god man. Behöver jag tillägga att benägenheten att diskriminera p g a psykisk sjukdom eller annat funktionshinder avtar ju sämre bostaden är och därmed svårare att huyra ut? Vi har all anledning att sopa rent framför egen dörr innan vi tar till brösttoner om hur det är i utlandet.

Gräv där du står, heter det. Och skulle det vara så att saker och ting bara råkar hända är det ju ännu värre för då frånsäger man sig allt ansvar för vad som verkligen sker.