Igår publicerades SvD/Sifos senaste barometer:

S 27,0, V 7,5, Mp 10,5. S:a rödgrönt 45,0

M 22,1, C 4,7, Fp 8,4, KD 5,3. S:a Alliansen 40,5

SD 10,4 (vågmästare om det här skulle stå sig)

Fi 1,8, övr 2,2

Kan vår partiledares olyckliga schabbel med kärnkraftsskylten ha spelat in?

Alltnog, vänner, sätt fart! Det här är inte vunnet.

Så är vi där igen! Ryska trupper opererar i Ukraina. Målet är att införliva inte bara Donetsk- och Luganskregionerna i Ryssland utan hela Ukraina. Och på sikt även Vitryssland. Och Transnistrien. Och...

Vad kommer Västerlandet att göra? Mera fördömanden och krismöten och ekonomiska sanktioner som Ryssland kommer att besvara. Landet sitter på strategiska råvaror som västvärlden är beroende av. Och naturligtvis kommer Västerns demokratier att vika sig och Ryssland att ta hem spelet. För starkare är inte demokratin.

Det här kommer att ske gradvis. Låt oss se om ett år hur långt det gått.

Det här är ju skämmigt!

Vårt parti och vår partiledare borde ligga i framkant när det gäller opinionsbildningen i Sverige.

Och vad händer?

Tidskriften DSM har gjort en undersökning om vilka 100 personer som varit de främsta opinionsbildarna i Sverige under 2013. Etta på listan ligger DN:s chefredaktör Peter Wolodarski, tvåa finansminister Anders Borg, trea Jonas Gardell och på fjärde plats hittar vi den förste partiledaren.

Gissa vem?

Jo, Jimmie Åkesson.

Han slår alla andra partiledare inklusive Reinfeldt. Vår egen Stefan Löfvén ligger nia på listan, även han distanserad av Reinfeldt.

Vi måste synas mer, det är tydligt.

Under en resa i höst fann jag utanför en svensk stad en stor skylt med texten "Kungaparet hälsas välkommet till X-köping på sin Eriksgata".

Jag har inget emot kungen och drottningen personligen men vore det inte befriande om man någon gång fick se skylten "Kungaparet är inte välkommet hit som kungapar eftersom vi i vår stad är motståndare till monarkin som statsskick".

Då höll ordförande Stefan Löfvén ett tal. Han sa:

"Vi socialdemokrater vet nog råd. Som en man ska hela vårt parti bekämpa Alliansen. Men nu finns det ännu ett förslag som jag vill lägga fram för att vi alla ska ta ställning till det."

Så snart alla socialdemokrater hörde att ordförande Stefan Löfvén hade ett förslag sa de allesammans:

"Låt höra, det är klart att vi samtycker!"

Och ordförande Stefan sa:

"Hädanefter ska vi allesammans hjälpa varandra. Ingen av oss får längre, på det sätt som somliga förr tycks ha gjort, se till sin egen fördel! Vi ska äta vid ett och samma bord!"

Ordförande Stefan gjorde en paus och då hördes det om och om igen från alla socialdemokraterna:

"Sant! Sant!"

År 1997 blev jag utköpt av min arbetsgivare kommunen. Jag hade varit tjänsteman i hög ställning och med en årslön på fickan lämnade jag den offentliga förvaltningsvärlden. Vid 46 års ålder upptäckte jag rätt snart att jag var passé på arbetsmarknaden men jag lyckades så småningom skapa mig en ny bas för familjens och min försörjning. Jag åstadkom en brokig mosaik av olika sysslor. Bland annat blev jag TV-pejlare på uppdragsbasis hos Radiotjänst.

Sistnämnda syssla avlönades med ett belopp per avgift. Ingen semesterersättning eller avtalspension och heller inga försäkringar men detta var jag medveten om ända från början. Men jag bestämde helt över mina arbetstider.

2011 gick jag med i Unionen. Detta visade sig klokt då jag tillsammans med två andra pejlare som också var med i Unionen våren 2012 erbjöds fast anställning med månadslön, betald semester, traktamenten, OB-tillägg och milersättning. Dessutom avtalspension och sedvanliga försäkringar. I gengäld schemalades min arbetstid. Övriga pejlare fick gå kvar på samma villkor som tidigare.

Radiotjänsts nya ledning fann dock efter en tid denna lösning för dyr. I våras sades vi tre fackanslutna upp från och med den 1 september i år. Vi och de pejlare som fortsatt som uppdragstagare har nu erbjudits återanställning från detta datum på följande villkor: Schemalagd arbetstid med en fast ersättning per avgift, semesterersättning 12,5 % på intjänad lön, avtalspension, sjuklön och sedvanliga försäkringar. Ingen milersättning och heller inga traktamenten eller OB-ersättningar. Till saken hör att den fasta ersättningen per avgift nu är 220 kronor för de som fortfarande går som uppdragstagare. Denna reduceras nu till 165 kronor. Gapet upp till 200 betalar semesterlön, sjuklön och avtalspension. De sista 20 kronorna är en sänkning som Radiotjänst infört då man bedömer att det blivit lättare att få in avgifter sedan datorerna avgiftsbelades.

Unionen har gått med på allt detta och även förklarat att det är upp till envar pejlare att själv förhandla med Radiotjänst om man är missnöjd med den fasta ersättningen. Visst - jag har vid flera tillfällen före 1997 själv förhandlat om min lön men då utifrån en styrkeposition. Om jag skulle sluta på grund av missnöje med lönen fyller Radiotjänst lätt igen den luckan genom att anställa ytterligare någon s k innesäljare till kontoret i Kiruna. För den här sysslan är enkel: Det krävs bara att man är uthållig och kan tåla lite skäll och hotelser. Någon utbildning behövs inte.

Det handlar här om hur en liten, marginell grupp arbetstagare hanteras på arbetsmarknaden.

Gårdagskvällen gav anledning till en och annan fundering:

Kan det vara så illa att korruptionen nu riktigt ordentligt slagit sina klor i vårt troskyldiga Sverige?

Jag tänker givetvis på reportaget  i Aktuellt om hur privata arbetsförmedlingar och jobbcoacher skor sig på våra skattemedel. Det är svårt för mig att tro att högt uppsatta tjänstemän inom AF är så dumma att de medvetet gör så dåliga upphandlingar utan att själva få en hacka under bordet.

Samma sak gäller det vi fick veta i gårdagens Uppdrag granskning. Jag har svårt att tro att högt uppsatta tjänstemän inom Migrationsverket medvetet gör så dumma upphandlingar av bostäder åt asylsökande utan att själva få en slant.

Om det är som jag börjar misstänka har vårt parti ytterligare en tung uppförsbacke att streta i vid återkomst till makten:

Korruptionen.

Jag hoppas innerligt att mina misstankar är ogrundade och att allt det som redovisades igår är utsla av slentrian, troskyldighet, inkompetens och allmän dumhet men samtidigt...

Jonas Hassem Khemiris öppna brev till Beatrice Ask är det mest gripande jag läst på åratal. Hans beskrivning av hur vardagsrasismen och diskrimineringen drabbar honom med orientaliskt utseende och dito namn går genom märg och ben och borde läsas av alla. Att vår justitieminister inte klarar av att själv bemöta honom utan skickar fram statssekreteraren Jasenko Selimovic - själv invandrare - för att svara tyder på att brevet träffat mitt i prick.

"Som man är klädd blir man hädd" heter ett gammalt talesätt. För en del år sedan när min kassa var skral åkte jag omkring i en gammal Volvo 142 med rostfläckar. Jag var arbetslös och drog mig fram som nasare. Vid upprepade tillfällen blev jag stoppad av polisen för att visa mitt körkort. Jag brukade även få blåsa ballong för att få kollat om jag hade druckit. När jag så småningom kom på grön kvist bytte jag till en ny Mitsubishi som blänkte i solskenet. Polisens kontroller försvann som genom ett trollslag. Finns det möjligen något samband med bilens skick och att jag transporterade kartonger i baksätet med mina varor? Åratal efteråt när jag slutat med min direktförsäljning fick jag veta av en bekant att någon ringt henne och frågat om den här personen som gick runt på gatan och knackade dörr var en farlig människa. Då ser jag ändå klart västeuropeisk ut.

Denna bevisligen lindriga och roande form av diskriminering som polisen utsatte mig för kan jag leva med liksom misstanken att en nasare i dagens Sverige är en så udda företeelse att den måste vara farlig. Det inträffade säger dock en del om hur snäv toleransen är i vårt samhälle mot det avvikande.

Givetvis är det som Jonas utsatts - och utsätts för - långt mera förödmjukande och djupgående. Den visar dock - liksom mina egna erfarenheter - på hur i grunden ytterligt primitiv all diskriminering är. Detta oavsett om den är rasisitisk eller har andra förtecken.

Och så kommer då statssekreterare Selomovic med sin överslätande kommentar till "min vän Jonas". Vad han vill ha sagt med sitt något svårbegripliga svar är att det inte är så illa ment med diskrimineringen i Sverige, det bara råkar bli så. För den som i likhet med Jonas utsatts för den gång på gång är det ren personförföljelse som helt klart sätter sig på självkänslan och får den utsatte att känna sig som en andra klassens medborgare.

Eftersom min fru kommer från Ryssland händer det av och till att jag besöker detta land. De enda gånger jag hittills avkrävts legitimation är vid in- och utresa när man visar upp pass och visering. Jag har varit där 9 ggr vid det här laget. Då vill jag nämna att jag två gånger filmat olämpliga objekt. Ena gången var när jag tog närbilder av Ljubljanka, KGB:s och numera ryska säkerhetstjänstens högkvarter i centrala Moskva. En beväpnad vakt förklarade för mig att det var förbjudet att stå så nära och ta bilder. Andra gången filmade jag marknadsstånd inne på ett marknadsområde vilket inte uppskattades. Jag blev förhörd i en lagerlokal på området. Men ingen gång avkrävdes jag leg. Man har inte ens beslagtagit filmen. Däremot är den ryska polisen strängt sysselsatt med att i Moskvas tunnelbana och annorstädes ständigt utföra ID-kontroller av människor med kaukasiska och centralasiatiska utseenden. Själv ser jag som sagt klart västlig ut vilket förklarar skillnaden i behandling.

Diskrimineringen av människor tar sig mångahanda uttryck. Häromkvällen såg jag på Kunskapskanalen ett program där en färgad professor från USA berättade hur icke-vita (dit räknas även s k latinos) diskriminerasi banker när de ska låna pengar. Om lån överhuvud taget beviljas blir det oavsett sökandens inkomst till högre räntor än för vita och dessutom måste en icke-vit ha högre inkomster än en vit för att komma ifråga som låntagare. Diskrimineringen tar sig även uttryck i vilka som accepteras som husköpare i vissa områden där hudfärg och etnicitet avgör vilka som släpps in osv osv. Alltså - diskrimineringen har inte upphört bara för att Obama blev president.

Det som sker i utlandet ursäktar sannerligen inte hur vi bär oss åt här hemma. Psykiskt sjuka accepteras inte som hyresgäster i vissa kommunala bostadsbolag eftersom de anses olämpliga och/eller farliga oaktat belägg saknas. Detta har jag vid mer än ett tillfälle erfarit när jag företrätt människor som god man. Behöver jag tillägga att benägenheten att diskriminera p g a psykisk sjukdom eller annat funktionshinder avtar ju sämre bostaden är och därmed svårare att huyra ut? Vi har all anledning att sopa rent framför egen dörr innan vi tar till brösttoner om hur det är i utlandet.

Gräv där du står, heter det. Och skulle det vara så att saker och ting bara råkar hända är det ju ännu värre för då frånsäger man sig allt ansvar för vad som verkligen sker. 

Tiggare börjar uppträda i Alliansens Sverige, både bland våra infödda landsmän och människor som sökt sig hit av olika skäl.

Detta är ett statistiskt säkerställt resuiltat av en politik som ökar utslagningen och vidgar klassklyftorna.

Mot detta har moderaten Eva Sohlberg i Stockholm ett efter hennes eget skön radikalt botemedel publicerat i SvD idag:

Förbjud tiggeriet!

I kommunernas lokala ordningsstadgor ska det alltså skrivas in förbud mot tiggeri. Och vips var problemet löst!

Det är inte bara SD som har enkla lösningar på problemen. Även företrädare för det största allianspartiet föredrar att göra så här i stället för att fråga varför folk tigger och angripa problemet, inte bara symptomet.

Glad Påsk!